Juletid...tid för funderingar...

 
Dofterna från kryddnejlikorna i apelsinerna, pepparkakshuset, hyacinterna och granen sprider en harmonisk och mysig julstämning i huset. Jag sätter mig ner och sniffar på granen (och nyser vansinnigt, för jag tror jag är allergisk mot den, men det får vara så) och minns tillbaka till barndomen, då julen var magisk. Jag hoppas innerligt att jag lyckats få julen magisk för mina barn. Vi har bakat två satser med pepparkakor, bara halva delen blev bränd, bättre än i fjol. Vi har bakat pepparkakshus, jag brände mig bara 2 gånger och krasade en gavel och bara ett fåtal svordomar, bättre än i fjol Vi bakade lussekatter, glömde hälla i kesellan, men kom detta året ihåg att köpa kesella, bättre än i fjol. Vi bakade julgodis som Ernst visat på TV, kommer ALDRIG mer lita på Ernst!!!!!!
 
Ett år har gott sen förra julen, man har blivit ett år klokare och skaffat sig nya erfarenheter. Jag blir alltid så fundersam på julen, jag funderar på vad som egentligen är viktigt i livet. När vardagen är här har man en tendens att springa iväg i tankarna och glömma fokusera. Är det så viktigt med kesella i lussekatterna och perfekta pepparkakor egentligen? Måste pepparkakshuset se ut som något taget ur ett modereportage?
 
"Ingen är bra på allt, men alla är bra på något"...jag är inte bra på att baka, men det finns annat jag är bra på...utmana mig i schlagerlåtar eller Rederiet, ska ni få se...
 
"Snegla inte på vad andra har, gläds åt det du själv har istället"...så sant, ska verkligen tänka på det nästa gång jag inte får upp mina igenfrusna bildörrar när grannen kör ut från sitt garage...
 
"Kärleken är som en blomma, man måste vattna det för att få den att växa"...glöm inte varandra, så lätt att falla in i en vardaglig slentrian. Överraska...klipp gräsmattan eller tvätta hans bil (skulle jag i och för sig aldrig få för mig att göra, men ni fattar)...
 
"Ångra inte det du gjort, ångra det du aldrig gjorde"...har du en dröm, följ den. Skulle det inte fungera, har du provat och slipper sitta på hemmet och grubbla över varför du aldrig vågade...
 
Nu får det vara slut på de kloka orden! Tänkte bara passa på att ge ett välbeprövat citat:
 
Från oss alla till er alla, en riktigt
 
 

Mina hjältar...

 
 
Mannen fyller år och jag och barnen borde gått upp tidigare, bakat en kaka, tänt ljus och sjungt för honom. Istället vaknar vi upp till en byggd fylld av snö i drivor och det både snöar och blåser ute. Alla romantiska tankar försvann och de mer praktiska detaljerna börjades planeras. Istället för att ligga och mysa i sängen, fick maken tidigt bege sig ut och skotta fram bilarna. Sedan begav han sig till jobbet. Jag klädde på barnen alla kläder och vi begav oss ut i snöyran. Fantastiskt vilken god tid vi var i! Jag behövde inte ens skrapa rutorna.
Grannen kämpade med att skotta sin uppfart. De har varit så hjälpsamma mot mig, så jag erbjöd mig att skjutsa deras barn till skolan, eftersom jag var ute i så god tid.
"Ingen fara, jag hinner", svarade han. Nu i efterhand tror jag att han förutspådde vad som komma skulle... Min dotter sa lite halv segrande (tävlingsmänniska), "Yes, äntligen kommer vi före dem till skolan". Jag tänkte för mig själv att ropa inte hej ännu...
 
Backade ut bilen, såg drivorna som låg längre fram, de skulle garanterat stoppa min framfart, valde att backa istället, mannen hade ju precis kört där, och det gick ju bra! Det gick ju galant! Fram tills en osynlig vall plötsligt dök upp. Då tog det stopp, kom varken fram eller tillbaka. Sonen frågade hela tiden "Varför kör du inte mamma?" och dottern jämrar sig och kryper ner på golvet för allt är "så hiiiimla pinsamt"! Mitt i allt börjar en ilsket röd lampa på instrumentpanelen blinka. Jag vet inte mycket om bilar, men när ilskna röda lampor börjar blinka, är det allvarligt. Förträngde det en stund för att gå ut och putta undan snön. Plötsligt stod en gulklädd man bakom mig med en skyffel i handen! Var kom han ifrån? Hur som helst så hjälpte han mig loss, vilken hjälte!
Färden till skola och dagis gick sedan utan större besvär... Grannen hade redan gett sig iväg, han valde den vägen jag inte valde...
 
Snön fortsätter yra och vräka ner hela dagen... Dax att hämta barnen. Får på nytt skotta fram bilen. Sätter mig i den och tar sats! Med plattan i mattan spinner jag loss och lyckas med forserande fart ta mig fram...ungefär 3 meter, sen tog det stopp...IGEN!!! Grannfrun ser hur jag suckar och hämtar sin spade. Hon klär på sig och hjälper mig att skotta. Sen kommer även hennes man ut. Efter ett tag står även brevbäraren i högsta hugg och hjälper mig putta tillbaka bilen till uppfarten. Vilka hjältar! Sen erbjöd sig grannen att skjutsa mig till skola och dagis, hur underbart snällt är inte det???
 
Med 2 förvånade barn kom jag tillslut hem. Nu kunde jag slappna av och njuta av snön istället. Vi busade en stund, gjorde snögubbar och hade snöbollskrig. Sen gick vi in och byggde pepparkakshus. Allt är frid och fröjd...fram tills nästa morgon...
 
 
Snögubben fick för sig att han kunde flyga, gick sådär...
                         Tomtarna har flyttat in i pepparkakshuset.

Lussekatter och snöstorm...

 
Då är julen på igång och idag är det redan 2:a Advent. Snön far och vinden piskar utanför. SMHI har utfärdat klass 1 och 2 varningar och ber oss helst att stanna inomhus. Såklart man måste följa deras råd!
 
Jag tänkte mig en liten mysdag med barnen och vad är inte mysigare än att baka lussekatter? Vi sätter igång med sysslorna och känner den lugna och harmoniska stämningen i köket...i ungefär 3 sekunder. När jag bad dottern att hälla i mjölken, blev lillebror ilsken och undrade varför han inte fick göra nåt. När jag sedan bad lillebror att hälla i socker och salt, blev dottern ilsken och undrade varför hon inte får göra nåt.När det sedan blev slagsmål om vem som skulle vispa ihop allt, tog jag över kommandot istället.
Resultat: 2 ilska barn!
Bakom min rygg börjar de tetas och peta på varandra och det hela slutar i halvt slagsmål, där dottern elakt skrattar åt sonen som bara blir argare och argare... De mjöliga små fingrarna var inte så mjöliga längre, jag ser framför mig hur degbitar far över hela köket och jag vågar inte tänka på hur vår nydammsugna matta ser ut...
 
Vi fick trots allt ihop allt till en halvsmidig deg. Stolt som en tupp satte jag allt till jäsning och skickade iväg barnen till att tvätta händerna.
F¤n! Kvar på bordet står Kesellan!!! Den ska ju göra bullarna så mycket saftigare säger alla proffsen och eftersom jag har lite prestationsångest, ville jag inte undvara den. Smått irriterad slaffsar jag i Kesella och knådar lite aggresivt.  Den tidigare halvsmidiga degen förvandlades till en kladdig lerklump! Arg som ett bi kämpade jag på. Jag tänker INTE misslyckas med baket, har redan bränt en halv omgång av pepparkakssatsen!
I med mer mjöl och degen blev halvsmidig igen.
 
Dax att rulla ut dem, jag var seriös och gjorde fina moderiktiga bullar, men blev bortknuffad av barnen som behövde platsen. Dottern försökte vara lika seriös som jag, sonen däremot trodde först han gjorde pepparkakor och formade dem sedan till kanelsnäckor och bajskorvar. Lät det vara, han var stolt och glad!
 
Tro det eller ej, det blev lussekatter av det, ätliga dessutom. Klappar mig stolt på axeln.
 
Så nu tänder vi andra ljuset, värmer lite glögg, tar plats framför den sprakande brasan och lyssnar på snöstormen som raserar utanför.
 
Trevlig advent på er alla!

Liknande inlägg