Fräcka fredag...

Det är kallt och ruggigt ute, men solen skiner och det är fredag. Bjuder på en söt liten fräckis. Håll till godo.
 
 

Den äldre generationen kan den också!
Anders kom hem till sina farföräldrar och fann sin farfar sittandes i gungstolen på verandan – helt naken från midjan och neråt.
- Men farfar!? Vad gör du, utropade Anders chockat.
Den gamle mannen tittade trött mot horisonten utan att ta notis om sitt barnbarn.
- Farfar? Varför sitter du här på verandan utan några byxor på dig, frågade Anders igen.
Den gamle mannen tittade nu sakta upp på honom och svarade:
- Förra veckan satt jag här utan skjorta och då blev jag stel i nacken. Det här är din farmors påhitt…

 

 Trevlig helg!

Moraliserad gnällkärring...

Jag håller på att förvandlas till en moraliserad gnällkärring! Vad otäckt!
 
I samma takt som rynkorna framträder upptäcker jag en helt ny sida hos mig själv - gnällkärringen!
Från att vara glad, trevlig och ha tålamod med människor förvandlas jag till att hetsa upp mig för minsta lilla. Jag har dessutom börjat påtala för folk när de gör fel, i mina ögon...
 
Ta familjeparkeringen på Stormarknaden tex. Finns det något mer retsammare när man ser en pytteliten bil som skulle få plats på MC parkeringen ståendes på en familjeparkeringsplats? Ur den pyttelilla bilen stiger en ung och rask tjej med högklackade skor och välarbetad frisyr ut. Jag letar febrilt efter hennes familj och spanar efter barnstolarna i bilen, men kan varken se det ena eller det andra. Muttrande för mig själv prånglar jag mig in på en trång parkering och får lirka ut mina barn från barnstolarna just för att alla familjeparkeringsplatser var upptagna!!! Var på god väg att springa ikapp tjejen i högklackat med den perfekta frisyren för att berätta att hon gärna får ha familjen med sig nästa gång hon occuperar en familjeparkering...men blev stoppad av dottern i sista stund.
 
Eller det här med att köa...VARFÖR envisas kutryggiga pensionärer med att köra kundvagnen på hälsenorna hela tiden? För en tid sen skulle jag behärska mig och räkna till 100 och tänka positivt att det bara är 5 före mig i kön, det går fort :) Nu för tiden exploderar jag, vänder mig om och frågar i halvgäll ton "Tror du verkligen att det går fortare för att du kör på mig hela tiden???"
 
Eller när man äter på McDonalds och ser ett gäng ungdomar som inte plockar undan efter sig. Förr..gjorde jag som dem. Nu...springer jag efter dem och säger på mitt bestämda mammamanér att "hoppsan, ni glömde visst något.."
 
Eller när man står i rondellen och väntar på sin tur, bil efter bil svänger korsningen innan, men såklart UTAN att visat med blinkernsen. När man börjar inse att jag kunde kört för en kvart sedan, blir man lite smått irriterad och det har hänt att jag har pekat med fingret mot tinningen...
 
Vad är det som håller på att hända med mig?

En hedersam begravning...

 
Hade efter en ganska lång dag hämtat barnen på dagis och fritids. Tidpunkten är alltid kritisk vid detta ögonblick, det var en stund sedan de fick mellanmål, nu gäller det att skynda sig laga kvällsmat innan de slocknar helt i soffan. Med andra ord så var gossen ganska trött och lite hungrig...
 
Körde upp på vår uppfart. Började skratta lite lätt och bad barnen att titta på vår pumpa som prytt vår trappa under ett par veckor. Dottern skrattade liksom jag och tyckte det hela var komiskt, men sonen bröt ihop som om världskrisen var nära... Pumpan hade nämligen möglat något och totalt sjunkit ihop så att det liknade något taget direkt från en skräckfilm. Dottern såg det komiska i det hela, sonen däremot, blev hysterisk och tyckte jättesynd om pumpan och vill rädda livet på den omedelbums. När jag berättade för honom att vi måste kasta honom, blev det ännu värre. Som ett ledsamt begravningståg tog jag pumpan i famnen och begav mig mot komposten, inom mig spelade Ödessymfonin för full hals. Bakom mig tågar en ledsen 4-åring med blicken i backen och tårarna forslandes som Niagarafallet. Då jag fortfarande hade svårt att hålla mig för skratt, kastade jag pumpan i komposten och försökte övertyga sonen om att han har det bättre där, tillsammans med sina pumpakompisar. Jag vet inte om han trodde mig... 
 
Nästa år kommer jag antingen att konservera vår pumpa...eller köpa en i porslin, fast den kan ju också gå sönder...

Liknande inlägg