Visst är det härligt med vinter...

 

Som sann skåning blir man alltid förvånad när de vita flingorna börjar trilla ner från skyn. När de dessutom dyker upp i oktober, blir man minst sagt tagen på sängen. Hur många i vårt kvarter har hunnit byta till vinterdäck??? Inte denna familjen i varje fall...

Som vanligt var jag sent ute när jag skulle skjutsa barnen till dagis och fritids. Efter alla lager med kläder till barnen, var jag ganska varm och aningens stressad. Äntligen kunde vi lämna huset och hoppa in i bilen. Ett litet problem bara, låset har fryst till is. Det gick inte att få in nyckeln ens. Paniksprang in i huset och ner till källaren, hämtade låsolja, in med en halvliter av den i öppningen, fräste några svordomar tyst för mig själv...men det gick inte! In med några liter till av låsoljan...ännu fler svordomar....nåja, nu fick jag åtminstone in nyckeln i hålet. Men det gick ju inte att vrida den! Panikspringer in till köket och kokar lite vatten i mikron, springer tillbaka, ser barnen i ögonvrån, gapandes och undrandes över vad jag sysslar med, men de känner att det inte är läge att fråga, utan står snällt och tittar på, lite lätt huttrandes. Jag doppar bilnyckeln i det varma vattnet och provar att vrida om....jajemän, nu gick det att låsa upp fanskapet! Med en segergest som skulle få Tomas Brolin att blekna, dansar jag runt och är supernöjd med mig själv. Ett litet problem till bara...dörren hade fryst fast!!!!!!!!!! Segerdansen förvandlades till en tornado! Nu blev denna ganska arg och hällde kokhett vatten över bilen och ryckte upp dörren så att halva listen följde med. Äntligen! In med barnen i bilen. Ut kommer grannen, pigg och fräsch och säger glatt ”Visst är det härligt med vinter?” innan han stiger in i sitt uppvärmda garage med fjärrstyrda portar. Jag ler och gnisslar tänder samtidigt, vinkar glatt åt honom när han lugnt och harmoniskt kör iväg…

Hur många dagar är det kvar till Midsommar?

Lite ovan med hörlurar...

Sitter på bussen och lyssnar på radio, en skön låt kommer, jag sjunger med lite, hör en rolig vits och börjar asgarva, undrar varför alla tittar konstigt på mig och varför de inte skrattar. Skämtet var hysteriskt kul ju! Inser anledningen då jag kommer på att jag har hörlurar på mig...
 

En helt vanlig dag...

 
Väckarklockan pockar på min uppmärksamhet, jag grymtar och skäller på den, men den vägrar att tystna. Efter ett antal snoozande, inser jag att jag måste helt enkelt vakna...
 
Med rödsprängda ögon, rufsigt hår och vader stela som stockar, klampar jag ner i köket för att hämta en kopp kaffe. Den tar jag med mig upp i sängen igen och morgonmyser i min ensamhet. Efter 20 minuter börjar den ädla drycken göra sin verkan och jag känner att jag kommer nog orka stiga upp i dag också, härligt!
 
Smyger in till dotterns rum, smeker henne på kinden och säger med min lena mammaröst:
"Godmorgon min älskling".
Möts av ett grymtande och en kropp som snabbt byter riktning från mig för att visa baken istället.
Drar på mig hårdhandskarna, sätter ljudligt på TVn och drar upp rullgardinen så att hennes rum badar i det härliga solljuset, tassar snabbt därifrån för att inte få en kudde i ryggen...
 
Smyger in till min sons rum, efter ett tag hittar jag honom upp och ner i sängen inlindad i kuddar, filtar och täcket. Smeker honom på kinden och säger med min lena mammaröst:
"Godmorgon min älskling".
Möts av ett lätt gnäll och ett tydligt kroppsspråk som säger att han har ingen lust alls att vakna.
Drar på mig hårdhandskarna, sätter ljudligt på TVn och drar upp rullgardinen, så att hans rum badar i det härliga solljuset, tassar snabbt därifrån, zickzack mellan alla legobitar...(H&¤/#&e vad ont det gör att trampa på dem)
 
Efter ett par knuffar på dem båda, får jag dem äntligen till att klä på sig och gå ner för att äta frukost. Jag går upp för att fina till mig själv lite. Hör galoppsteg utanför dörren, låter som Göteborgskravallerna, dottern har snott min iPhone för att spela Minecraft, sonen jagar henne och skriker i högan sky att han vill spela Angry Birds. Skippar sminket och kastar mig in i kravallerna.
 
Det är dags att köra. Dottern berättar att hon inte vill vara på fritids så länge och sonen berättar att han absolut INTE vill åka till dagis. Pulsen ökar i samma takt som klockan närmar sig 08:00. Föser bort dem båda som en flock kor mot hallen, motvilligt klär de på sig. Själv svettas jag som en babian...
 
Parkerar bakom skolan, för där är enda stället som dottern tillåter att jag kramar henne. Kör vidare mot dagis. Hinner inte mer än in förrän sonen säger "Åk och jobba nu" och snabbt springer in mot dagens äventyr.
 
Pust, efter en dag med lite dåligt samvete för att de får vara på fritids och dagis så länge, är det då äntligen dags att hämta dem. Givetvis förväntar jag mig att båda ska bli överlyckliga av att se mig efter denna långa dag och kasta sig om halsen på mig och skrika "Mamma" så där härligt glatt som får hjärtat att slå volter...
 
Det första min dotter säger:
"Du kommer olämpligt och varför hämtar du MIG först?"...
Ilsken som ett bi följer hon med mig till bilen. Mot dagis. Där bör jag få en kram i varje fall???
Det första min son gör när han får syn på mig är att kasta grävskopan i en protestliknande gest och börja gallskrika.
"JAG VILL INTE HEM"!!!!!!!
Ilsken som ett bi följer han med mig till bilen. Nu har jag två ilska bin. Hinner inte mer än hem förrän lillebror snor min iPhone och storasyster jagar honom...
 
Muttrande räknar jag minuterna tills läggdax, längtar till morgondagen, för då....är det min mans tur att väcka barnen :)
 
 

Liknande inlägg