Korkat ställe att placera alarmknappen...

 
 
Jag och sonen hade en ledig dag tillsammans och vi var båda sugna på att åka in till stadens lekplats.
Efter en kvarts bedjande/tjatande/trugande om att han ska gå och kissa för det finns inga toaletter på bussen, gav jag upp, mest för att tiden började rinna ut och vi sprang till hållplatsen för att hinna med. I samma takt som att andningen och pulsen lugnat sig av stressen, försvann mitt minne om att sonen inte kissat idag.
 
Vi hann precis komma in till staden innan det började regna, men förberedda inför detta, gick vi med beslutsamma steg mot lekplatsen. Själv kände jag mig som en knarkpåverkad Michelingubbe när jag i mina 5 lager tröjor försökte parera med ett paraply i snålblåsten. Sonen var sedan länge ett tiotal meter framför mig.
 
När jag precis kommit ikapp och fått ordning på utstyrsel och paraply, säger sonen de magiska orden "mamma, jag är kissnödig". Amen suck...ser framför mig att behöva dra av alla lager med kläder, men vet också att det är dags att skynda stegen lite. Småsprang mot de allmänna toaletterna. Jag är ganska känslig när det gäller dofter som inte tilltalar mig, klöks ofta och länge och det var jag inte sugen på. Därför valde vi handikappstoaletten eftersom att jag inbillade mig att den är större och att de otäcka dofterna inte skulle vara lika intensiva där. Smart drag!
 
In med sonen på toaletten, nu var det så pass bråttom att jag inte brydde mig om att låsa dörren, parken var ändå tom på besökare tack vare det otrevliga vädret. Efter ett tag släcktes lampan. Sonen blev lite ängslig, och ja började glatt vifta med armarna i hopp om att någon sensor skulle upptäcka oss, men lyckades inte med mitt uppdrag. Äsch, tänkte jag, efter en minut började ögonen vänja sig vid mörkret, nu såg man konturerna, det räcker ju. Hjälper sonen med bestyren och klär på honom igen. Han är lite lätt nervös, men jag lugnar honom och säger att jag ska bara spola först. Ser konturerna av en knapp strax ovanför toalettstolen. Jag har lite bacillskräck när det gäller offentliga toaletter, så jag tar gärna inte på sådana direkt med händerna utan bankar lite lätt med armbågen.
 
Jag kunde inte omedelbart efter lokalisera ljuden som kom, än mindre förstå vad det var, men när sonen ängsligt bredvid mig i mörkret frågar mig vad det är som låter, känner jag att jag måste göra ett försök till att antingen komma på en trovärdig lögn, eller komma på vad det faktiskt var. Jag körde på det sistnämnda. Lite smått hysteriskt fnitter kom ur min mun, samtidigt som jag försökte mota ut sonen från toaletten så fort som möjligt och gärna springa rakt genom parken till osynligt avstånd från toaletten då jag upptäckte att knappen jag tryckt på inte var någon spolknapp, utan en alarmknapp! Jag såg framför mig hur stadens brandkår och poliser gör utryckning men hann aldrig se om detta skedde, då vi redan flytt fältet...