En helt normal dag i mitt liv...

 
 
Högsässongen är igång och värmeböljan har satt klorna i byn. Det är extremt varmt denna dagen och kunderna i butiken var lika många som autografkön till Ola-Conny och Morgan i Ullared.
 
Efter en intensiv förmiddag tog jag en välförtjänt lunchpaus. Gick en liten promenad för att rensa huvudet lite. Tempot var tvunget att vara lågt då vädret inte tillät hastiga rörelser då man skulle smälta bort snabbare än en Ottoglass i öknen. Blir omkörd av två glada cyklister. Pang, så for en av dem ner i gatan med huvudet före. Eftersom jag var så nära dem och såg crashen kände jag mig tvungen att gå för att titta om allt gick bra. Det gjorde det inte! Jag fick snabbt agera sjuksköterska och springa efter handdukar, blöta papper och plåster, då mannen såg ut som någon tagen ur en skräckfilm. Svetten forsade men i detta skedet brydde man sig inte så värst om det. Mannen var i dåligt skick och behövde vård. Ambulans ringdes men han skulle absolut inte med den! Vi lyckades få stopp på blödningarna och han satte sig på cykeln och cyklade vidare... I efterhand fick jag veta att han var amerikan och hade spelat som proffs i NFL och jobbat som fallskärmsjägare, så detta var ju ingenting för honom. Säg det till min extremsvettiga och darriga kropp!
 
Tillbaka på jobbet igen! Känner mig fortfarande lite disträ efter bravaderna, men butiken är full med kunder så det är bara att hugga i. På avstånd ser jag att postmannen är på ingång, kanon då vi väntar en beställning broschyrer! Han har varit inne i butiken ett par gånger, så jag känner numera igen honom, trots mitt lite svaga ansiktsminne.
Fick en kund innan postmannen hunnit komma in. Han ville ha en karta som var slut i butiken, men jag bad honom vänta kvar, så skulle jag bara springa upp på ovanvåningen och hämta nya. Vänder mig hastigt om för att göra detta, störtar rakt in i två enorma bröst. En bastant kvinna hade smygit sig in bakom mig. Bad om ursäkt och drog mig upp efter kartor till min kund. Hämtade ett gäng och kom ner i butiken igen och sökte efter ett bekant ansikte i folkmängden för att visa kartan. Vecklade upp den och började förklara (på engelska) hur kartan är upplagd och lite förslag på vilka turer som är trevliga. Mannen med det bekanta ansiktet såg lite konfunderad ut men jag tänkte att han är väl varm och låg av värmen som alla vi andra. Sen ser jag en konstig manick han har i handen, en apparat man ska skriva sin signatur på när man får en leverans broschyrer. Hann snabbt fundera på varför en turist har en sådan innan jag kom på att postmannen var ju på ingång för 1 minut sen. Mannen med det bekanta ansiktet var alltså inte min engelsktalande turist utan postmannen...
Jag signerade snabbt och letade vidare efter min kund, som stått bakom mig och begrundat allt...
 
Skäms som en hund och kravlar obemärkt tillbaka till min stol, eller kanske inte så obemärkt förresten, lyckades såklart trampa en dam med flipflopsandaler på tårna...
 
Annars har det gått riktigt bra för mig idag...

Kommentera här: